Kroppsbild.

Jag har funderat en del. Jag vet att jag är överviktig nu, men var jag någonsin det från början? Jag har alltid tagit för givet att jag varit överviktig hela mitt liv, förutom åren med ätstörningar. I dag såg jag ett program på tv om ett överviktigt barn, och jag kan inte minnas att jag någonsin var så stor när jag var yngre. Visst, jag har alltid haft kurvor och framför allt på den övre delen av kroppen. Men att ha kurvor och att vara farligt överviktig är enligt mig inte riktigt samma sak.

Kanske är det snarare så att om jag vuxit upp med ett hälsosamt förhållande till mat, hade jag inte varit så överviktig nu. I stället är jag uppvuxen med en underviktig förälder som alltid klagar på att denne väger för mycket och andra vuxna i min närhet som projicerat sina dåliga förhållanden till mat/ skuldkänslor på mig och frågat "ska du verkligen äta det där?" och  "du ska inte ha fler än en".

Jag önskar att jag aldrig börjat banta. Jag önskar att jag fått höra att jag duger som jag är, både på in och utsida. Att alla ser olika ut och att det är okej. Jag önskar att jag som ung sluppit höra att jag var "stor", "kraftig", "mullig". Jag önskar att jag som vuxen sluppit och slipper höra med jämna mellanrum kommentarer om min vikt av närstående. Slipper höra att jag ska sluta dricka läsk och äta godis varje dag. För det är något jag inte gör! Jag avskyr att folk tror att det vet hur jag lever mitt liv bara för att jag är överviktig. Jag avskyr att folk i allmänhet tror att de vet hur jag lever mitt liv och hur jag borde leva det. Jag är den enda som vet hur mitt liv ser ut och vad jag tänker. Jag lever mitt liv dygnet runt, året runt. De som kommenterar mitt liv får en inblick i det ett fåtal timmar per vecka.

Men jag antar att det är lättare att försöka fixa någon annans liv än att ta ansvar för sitt eget.