Förvånad.

Varje dag jag numera har då jag känner mig helt utmattad och orkeslös, blir jag helt tagen på sängen. Jag antar att det är något positivt att jag allt oftare känner mig hyfsat pigg, men samtidigt tappar jag då all förmåga att hantera de dagarna jag är sämre.

I dag var mina planer följande;

• Ringa och boka hotell + bil till bröllopet.
• Köpa de sista sakerna till inbjudningskorten (som ska göras imorgon).
• Ringa lillebror och bestämma tid för bowling.
• Handla mat.
• Hämta ut paket.
• Dammsuga och städa kattlåda.

Det är ett tag sedan jag kände att även ett enkelt telefonsamtal kändes som att bestiga världens högsta berg. Att övertala mig själv att duscha i dag tog minst en timme, men till slut gjorde jag det bara för att jag måste utanför dörren i dag. Helst av allt skulle jag nog bara vilja sitta uppkrupen i soffan, titta på TV och dricka te.

Jag tror att tröttheten kommer av gruppträffen på Stressrehab i går. Den tog på mer än jag trodde. Hjärnan känns fruktansvärt långsam, jag har otroligt svårt att fokusera och närminnet är sanslöst dåligt. Allt detta har jag lärt är väldigt tydliga tecken på att jag borde vila. Samtidigt hör jag bara "jag måste" i huvudet.

Min plan för att ta mig genom dagen är att prioritera och ta en sak i taget. Så det blir att ringa ett viktigt samtal, att handla mat och köpa sakerna till korten. Resten kan jag ta i morgon.

En dag i lugnets tecken.

När jag kört på lite för hårt, är min kropp väldigt snabb på att säga i från. Oftast först med okontrollerade gäspningar och sedan allt fler symtom. Jag känner mig allt mer utmattad, sedan kommer muskelryckningarna, huvudvärken, koncentrationssvårigheterna, närminnet blir obefintligt och till slut... Totalt hjärnstopp. D v s att jag inte ens klarar av de enklaste uppgifter som att t ex läsa en kort mening.

Under veckorna kring jul, nyår och den senaste veckan har jag varit i gång hela tiden. Jag har helt glömt vad som är viktigt för mig. Jag har glömt att stanna upp och andas. Glömt att ta hand om mig själv. Resultatet är precis det jag skrev tidigare. Jag känner mig ganska utmattad nu och allt fler symtom börjar visa sig igen.

Så i dag tänker jag ta det lugnt, läsa en bok, slösurfa och framför allt gå ut på en av mina regelbundna promenader. Det är så vackert ute i dag så det känns som en belöning. Minus sju, solsken och vitt överallt. Jag ser inte längre de här små bakslagen som nederlag utan ännu en lärdom på vägen.

Jag lämnar er med den här bilden av vad som väntar mig på min promenad.
Vackert, inte sant?!

Grattis mosters prins!

I dag skulle Elliott, mosters älskling

 och prinsen med de finaste ögonen världen skådat, fyllt två år. 

I dag firar vi i den närmaste familjen minnet av honom 

och tiden vi fick tillsammans med tårta och mys.