Dag 9. En ny morgon.

Gårdagen handlade mest om att ta sig genom den. Ångesten på morgonen inför mötet var grym. Mötet var fruktansvärt jobbigt. Försäkringskassans dom; sjukskriven heltid till minst efter sommaren. Läkaren höll helt med. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men kollegan som gick in i väggen samtidigt som mig ska börja arbetsträna nu. Jag önskar henne verkligen all lycka i det och är så glad att hon kommit så långt. Samtidigt blir jag själv lite nedslagen. För jag har insett de senaste dagarna, att jag nog är en bra bit ifrån att må bra. Att jag inte är så frisk som jag trott och inbillat mig. Det gör faktiskt lite ont att inse det. Och det ger mig lite ångest över min situation också. Alla tankar som snurrar runt efter gårdagen ger mig en hel del ångest idag.

I dag ska jag bara vila mig. Det blir någon promenad i lugn takt och någon kopp te under dagen. I morgon väntar samtal med min beteendevetare. Det passar bra då huvudet snurrar med frågor och intryck.

/H

Dag 7. Tidig morgon.

Vaknade halv fem i morse. Sovit mycket oroligt i natt och håret var alldeles blött av svett (jag vet, fräscht) när jag vaknade. Jag har till och med vaknat flera gånger av min egen tandgnissling. Illa. Måste ringa till Tandläkarhögskolan idag och prata om bettskena.

Nu när jag vaknat så tidigt, och absolut inte kan somna om, tror jag det blir att ta upp stickningen.  Jag hoppas att den ska kunna distrahera mig från tankarna på morgondagen ett tag. Däremot måste jag senare idag förbereda mig. Jag har tänkt skriva upp alla frågor jag har och allt jag vill säga på mötet. Jag vill inte glömma att säga något oavsett hur jobbigt det kommer att vara att säga vissa ord.

Nu ska jag slå igång ljudboken och plocka upp stickningen. Eventuellt blir det en kopp te till. Jo, så blir det.

/H

Dag 6. Inte alltid frisk eller glad.

I dag är jag inte världens solsken direkt. Min rygg värker som aldrig förr och mitt humör är riktigt på botten. Jag vill ta mig utanför dörren i dag, men samtidigt vill jag bara krypa under täcket och gömma mig. Mitt humör, kan jag nästan garantera, hänger ihop med att dagen för mitt avstämningsmöte med försäkringskassan, chefer och läkare närmar sig. Bara två dagar kvar. Min magkatarr har blommat upp och magen värker nästan dygnet runt.

I dag är en sådan dag då jag inte ens orkar duscha eller ta hand om mig själv. Det är sådana här dagar som får mig att inse att jag har en längre bit kvar till jag mår bra, än vad jag själv inbillar mig. Det är sådana här dagar som jag vill trösta mig med en bunke B&J, även om jag vet att det är en björntjänst jag gör mig själv. Jag vill ignorera världen utanför och den dåliga dag jag har. Krypa in i min "grotta" och komma ut i morgon. Jag trodde att jag skulle kunna minska på mina mediciner snart. Jag var på väg att minska dem själv som jag brukar på våren, för jag "mådde ju bra". Den vanliga fällan som jag skällt på andra om, höll jag själv på att falla i.

Så idag intalar jag mig själv det jag gjort sedan i januari; "It's just a bad day, not a bad life".

På återseende, en bättre dag.

Dag 3. Denna tröst/stress-ätare vill ha ngt nu.

I dag har verkligen min bestämdhet satts på prov. Först ringde chefen och ville prata om rehabmötet till veckan. Hjärtklappningen jag varit utan länge, kom tillbaka med full kraft. Sötsuget likaså. Jag lyckades dock hantera ångesten och hjärtklappningen utan att ta till socker.

Som jag tidigare skrev idag lyckades jag också handla mat utan att något godis slank ner. När jag nu sitter i skrivande stund vill jag inget hellre än att trösta mig med en Ben & Jerrys Cookie Dough. Jag pratade just med min mamma och fick veta att min sjuka moster är värre däran än någonsin. När till och med min starka moster säger att hon inte har orken kvar att kämpa. När min älskade moster säger att hon ska åka på "ett sista besök" hos sin son och barnbarn. Då inser jag att det inte är långt kvar. Jag har lovat mig själv, och min mamma, att ringa min moster på måndag och åka för att hälsa på henne.

Jag inser att veckan som kommer kan bli fruktansvärt tuff. Just nu vill jag bara bli av med trycket över bröstet. Jag vill gråta. Jag vill dra täcket över huvudet och vakna i morgon. Vakna och att allt ska vara en utav mina hemska mardrömmar.

Stolt.

Var just på affären för att köpa lite saker att fylla kylskåpet med. Är så vansinnigt stolt över mig själv för att jag inte köpte en enda godsak! Kom hem med nötter, filmjölk och material till risotto. :)

Tidigare idag har jag varit och hälsat på en kär vän, J. Det var allt för länge sedan och tiden sprang som vanligt iväg. Som två "utbrändingar" så krävde det trevliga mötet ganska mycket energi så mot slutet satt vi och gäspade ikapp. 

Härnäst sitter jag och funderar om jag ska panik-tina kyckling eller göra risotto (som jag aldrig gjort förut). Hungrig som tusan är jag i alla fall och sambon slutar om en halvtimma. Det är alltid lika trevligt att kunna äta middag tillsammans.

Bakom mina solglasögon.

Varje vår. Jag säger bara det. Det slår aldrig fel. 
Jag kallar det vårsols-migrän. 

I går var jag ute på en helt underbar promenad i vårsolen. Jag njöt i fulla drag och drabbades återigen av den minnesförlust som sker när något bara inträffar ca 1 gång per år. Ungefär samma sak som ; "Var fasen lade jag kartongen med julsakerna förra året? Och hur var det egentligen, fungerade allt?". För många år sedan lärde jag mig läxan med vårsolen den mycket hårda vägen. Jag låg 12 timmar med en blixtrande migrän och var nära på att kräkas många gånger. 

Efter den incidenten lovade jag mig själv att aldrig göra om samma misstag och alltid komma ihåg solglasögon på vårpromenader. Hur bra löftet fungerat? Inte alls. För varje vår njuter jag den första promenaden med vårsol, och varje år får jag migrän därefter. De senaste åren har jag dock klarat mig med en "mini-migrän". Den gör nog så ont, men jag kräks i alla fall inte. 

I går kom mini-migränen för i år. Jag förstod inte varför jag hade så ont i huvudet på eftermiddagen, varför huvudvärken blev värre snarare än lättade, eller varför inga värktabletter hjälpte. Plötsligt på kvällen när jag sitter och pratar med min sambo föll polletten ner. Han skrattade åt mig för att jag inte insett det tidigare. Sedan fick jag en puss på tinningen som värkte värst. 

I morse tänkte jag att idag ska jag banne mig leta upp solglasögonen och njuta av solen. Så jag steg upp peppad som tusan och möts av ett grått molnigt täcke på himlen. Nåja, jag kände ändå inte för att leka rockstjärna idag. ;)

Dag 2. En bättre dag.

Haft vansinniga mardrömmar i natt igen. Längtar till min sömn börjar vara "normal" igen. Trots det så kände jag mig peppad när jag steg upp i morse. Först det viktigaste, frukosten, för jag är ingen trevlig person utan den i magen. Sedan tog jag på mig kläderna och gav mig ut på en promenad i den strålande solen. Dagens promenad gick så bra, att jag funderar på att smyga in en till liten i eftermiddag om orken finns. I går fick jag stanna fyra gånger på 15 minuter för att ryggen gjorde så fruktansvärt ont. I dag gick promenaden smärtfritt och jag njöt i fulla drag.

Nu sitter jag under filten i soffan då lunchen gett mig lite fil-frossa. Jag har helt glömt bort hur gott det är med fil med russin och havregryn i. Nu ska jag njuta av en kopp te och sedan får vi se vad mer som händer idag. För det är många timmar kvar på den här dagen. :)

/H

Dag 1. Från och med nu.

I dag började som många andra dagar just nu. Fast en sak gjorde jag annorlunda. Jag ställde mig på vågen. Ni förstår säkert känslan som infann sig när vågen visade mer än den gjort i hela mitt liv. Istället för att känna mig nedslagen, blev jag förbannad och kände mig mer bestämd än någonsin. Jag ska må bättre och aldrig hamna här igen. Visst, jag har sagt så förut. Skillnaden var att denna gång tänker jag inte slå ner på mig själv för där jag hamnat, utan peppa mig för att komma dit jag vill.

Den resa jag startar från och med idag har inte bara med min utsida, utan även med min insida att göra. Jag har sedan flera månader varit sjukskriven för utmattningsdepression. Det är först nu som jag känner att jag har ork och kraft att ta tag i de delar av mitt liv jag vill förändra.

Min önskan... Nej, jag har bestämt mig för att jag kommer och ska må bättre i framtiden jämfört med hur jag mått den sista tiden. Jag vill lära mig hantera jobbiga situationer och vara snällare mot min kropp och själ. Jag vill känna mig stark, pigg, full av liv, glad och som mig själv igen. Jag vill känna mig bekväm i och jäkligt nöjd med min kropp. Jag vill skutta, gå på långa promenader, cykla och framför allt jogga utan problem igen. Åh, vad jag saknar att jogga!

Så i dag är dag 1 på min framtid. För att vara klyschig så är "detta första dagen i resten av mitt liv". 

I morgon ska jag fotografera mina motivations-bönor. Vad det är? Det kan ni fundera på till nästa gång. ;)

/H