Förvånad.

Varje dag jag numera har då jag känner mig helt utmattad och orkeslös, blir jag helt tagen på sängen. Jag antar att det är något positivt att jag allt oftare känner mig hyfsat pigg, men samtidigt tappar jag då all förmåga att hantera de dagarna jag är sämre.

I dag var mina planer följande;

• Ringa och boka hotell + bil till bröllopet.
• Köpa de sista sakerna till inbjudningskorten (som ska göras imorgon).
• Ringa lillebror och bestämma tid för bowling.
• Handla mat.
• Hämta ut paket.
• Dammsuga och städa kattlåda.

Det är ett tag sedan jag kände att även ett enkelt telefonsamtal kändes som att bestiga världens högsta berg. Att övertala mig själv att duscha i dag tog minst en timme, men till slut gjorde jag det bara för att jag måste utanför dörren i dag. Helst av allt skulle jag nog bara vilja sitta uppkrupen i soffan, titta på TV och dricka te.

Jag tror att tröttheten kommer av gruppträffen på Stressrehab i går. Den tog på mer än jag trodde. Hjärnan känns fruktansvärt långsam, jag har otroligt svårt att fokusera och närminnet är sanslöst dåligt. Allt detta har jag lärt är väldigt tydliga tecken på att jag borde vila. Samtidigt hör jag bara "jag måste" i huvudet.

Min plan för att ta mig genom dagen är att prioritera och ta en sak i taget. Så det blir att ringa ett viktigt samtal, att handla mat och köpa sakerna till korten. Resten kan jag ta i morgon.