På något sätt är jag konstigt nog glad att jag hade ett mindre bakslag i helgen. Det var en mycket intensiv helg med dop och besök hos släkt. Plus 60 mil i bil på två dygn. :/
Jag var helt knäckt på söndag ("hjärnstopp", hjärtklappning och rejält med ångest) och "bakis" på måndag. Men jag är glad. För nu fick jag en påminnelse, i lagom tid inför arbetsträningens början, om hur viktigt det är med pauser och ta hand om mig själv. Och att jag är fortfarande INTE är frisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar