I dag har verkligen min bestämdhet satts på prov. Först ringde chefen och ville prata om rehabmötet till veckan. Hjärtklappningen jag varit utan länge, kom tillbaka med full kraft. Sötsuget likaså. Jag lyckades dock hantera ångesten och hjärtklappningen utan att ta till socker.
Som jag tidigare skrev idag lyckades jag också handla mat utan att något godis slank ner. När jag nu sitter i skrivande stund vill jag inget hellre än att trösta mig med en Ben & Jerrys Cookie Dough. Jag pratade just med min mamma och fick veta att min sjuka moster är värre däran än någonsin. När till och med min starka moster säger att hon inte har orken kvar att kämpa. När min älskade moster säger att hon ska åka på "ett sista besök" hos sin son och barnbarn. Då inser jag att det inte är långt kvar. Jag har lovat mig själv, och min mamma, att ringa min moster på måndag och åka för att hälsa på henne.
Jag inser att veckan som kommer kan bli fruktansvärt tuff. Just nu vill jag bara bli av med trycket över bröstet. Jag vill gråta. Jag vill dra täcket över huvudet och vakna i morgon. Vakna och att allt ska vara en utav mina hemska mardrömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar