Bakom mina solglasögon.

Varje vår. Jag säger bara det. Det slår aldrig fel. 
Jag kallar det vårsols-migrän. 

I går var jag ute på en helt underbar promenad i vårsolen. Jag njöt i fulla drag och drabbades återigen av den minnesförlust som sker när något bara inträffar ca 1 gång per år. Ungefär samma sak som ; "Var fasen lade jag kartongen med julsakerna förra året? Och hur var det egentligen, fungerade allt?". För många år sedan lärde jag mig läxan med vårsolen den mycket hårda vägen. Jag låg 12 timmar med en blixtrande migrän och var nära på att kräkas många gånger. 

Efter den incidenten lovade jag mig själv att aldrig göra om samma misstag och alltid komma ihåg solglasögon på vårpromenader. Hur bra löftet fungerat? Inte alls. För varje vår njuter jag den första promenaden med vårsol, och varje år får jag migrän därefter. De senaste åren har jag dock klarat mig med en "mini-migrän". Den gör nog så ont, men jag kräks i alla fall inte. 

I går kom mini-migränen för i år. Jag förstod inte varför jag hade så ont i huvudet på eftermiddagen, varför huvudvärken blev värre snarare än lättade, eller varför inga värktabletter hjälpte. Plötsligt på kvällen när jag sitter och pratar med min sambo föll polletten ner. Han skrattade åt mig för att jag inte insett det tidigare. Sedan fick jag en puss på tinningen som värkte värst. 

I morse tänkte jag att idag ska jag banne mig leta upp solglasögonen och njuta av solen. Så jag steg upp peppad som tusan och möts av ett grått molnigt täcke på himlen. Nåja, jag kände ändå inte för att leka rockstjärna idag. ;)